Jag blir glad när jag får se en klassisk film som är omtalad och jag vet är uppskattad, men ändå slås av att jag inte haft någon egentlig känsla för hur bra den faktiskt är. Därför blev jag glad av att se Alf Sjöbergs Hets. Jag trodde den skulle vara en nattsvart skildring av stenhård psykisk press i gymnasiemiljö, men den innehöll så mycket mer i nyanseringen och var inte heller utan ljus mot slutet. Lite grann som en mardröm, som man får tid att vakna upp ur.
Widgren går sista året på latinlinjen i ett större läroverk. Han har vissa problem med latinet och inte minst med latinläraren, som allmänt kallas Caligula, som håller sina stenhårda läxförhör med ett tydligt sadistiskt anslag. Han riktigt njuter av att sätta dit eleverna, och framför allt Widgren. Widgren börjar också gå ut med Bertha som är affärsbiträde i cigarraffären tvärs över gatan från läroverket. Bertha har sina egna problem, och även där visar sig Caligula vara synnerligen inblandad.
Filmen är faktiskt obehaglig för att den på sitt sätt är så pass våldsam, i stort sett utan fysiskt våld utan nästan enbart rent psykiskt våld. Det jobbiga är också att det är en sådan enorm maktbalans i situationen med en etablerad lärare mot en gymnasieelev. Filmen kan starkt rekommenderas om man vill må dåligt en stund för att senare återhämta sig något,
Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.