Harrys döttrar

Systrarna Marie och Ninni, Harrys döttrar, har blivit gravida för första gången i stort samtidigt och de planerar tillsammans för sina kommande barn. Glädjen förvrids till sorg för Ninni när hennes dotter dör kort innan förlossningen, och det samma dag som Maries lyckade förlossning. Situationen leder till starka spänningar mellan systrarna, och avundsjuka, familjehistorier kring psykisk ohälsa och annat, samt urgamla hemligheter som funnits under ytan börjar bubbla upp och ställa till det för de inblandade. Vad hände egentligen med systrarnas mor, Harrys fru?

Det är lite svårt att få grepp om Richard Hoberts Harrys döttrar. Den har väldigt många trådar som drar åt olika håll, och stora delar av historien reds ut under ett samtal alldeles mot slutet av filmen som känns ganska löst kopplat till resten av berättelsen som man då hunnit se. Ambitionsnivån är riktigt hög, men filmen känns inte riktigt helgjuten. Den är i alla fall spännande, och det är riktigt svårt att lista ut vart den är på väg. Det har blivit en del Hobertfilmer för mig det sista året, och den här är nog den bästa av dem jag har sett.

Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.

Hets

Jag blir glad när jag får se en klassisk film som är omtalad och jag vet är uppskattad, men ändå slås av att jag inte haft någon egentlig känsla för hur bra den faktiskt är. Därför blev jag glad av att se Alf Sjöbergs Hets. Jag trodde den skulle vara en nattsvart skildring av stenhård psykisk press i gymnasiemiljö, men den innehöll så mycket mer i nyanseringen och var inte heller utan ljus mot slutet. Lite grann som en mardröm, som man får tid att vakna upp ur.

Widgren går sista året på latinlinjen i ett större läroverk. Han har vissa problem med latinet och inte minst med latinläraren, som allmänt kallas Caligula, som håller sina stenhårda läxförhör med ett tydligt sadistiskt anslag. Han riktigt njuter av att sätta dit eleverna, och framför allt Widgren. Widgren börjar också gå ut med Bertha som är affärsbiträde i cigarraffären tvärs över gatan från läroverket. Bertha har sina egna problem, och även där visar sig Caligula vara synnerligen inblandad.

Filmen är faktiskt obehaglig för att den på sitt sätt är så pass våldsam, i stort sett utan fysiskt våld utan nästan enbart rent psykiskt våld. Det jobbiga är också att det är en sådan enorm maktbalans i situationen med en etablerad lärare mot en gymnasieelev. Filmen kan starkt rekommenderas om man vill må dåligt en stund för att senare återhämta sig något,

Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.

Ögat

Ingrid har ett riktigt bra liv. Hennes arbete som barnmorska är givande och hon har träffat den perfekta mannen i sitt liv, Fredrik Wall, som är den svenska direktören för ett multinationellt företag som gör fjärrstyrda kameror för avloppsrörsunderhåll. Dessutom fyller hon år, och Fredrik håller en påkostad middagsbjudning för hennes skull i företagets representationsvilla med god mat och lyxiga fyrverkerier, och han passar på att meddela parets planer för giftermål. Ingrid har en god vän, Mikael, som är med på festen och där, i ett inre rum, visar Fredrik honom smygtagna bilder där han och Ingrid träffas i en park och håller om varandra. I något slags utbrott av svartsjuka iscensätter Fredrik ett par dagar senare sitt självmord och kamerövervakar Ingrid för att se var hennes hjärta är någonstans. Och mitt i alltihopa verkar Mikael vara den ende som misstänker varför Fredrik har försvunnit.

Richard Hoberts Ögat är en hyfsad thriller med en spännande grundidé i att låta en svartsjuk man med synbarligen närmast gränslösa resurser hantera sin svartsjuka genom att manipulera och utpressa. Filmen inleds också spännande och laddat. Tyvärr tycker jag att den tappar riktningen ganska fort när i stort sett alla inblandade slutar bete sig som folk utan istället börjar ta rent obegripliga beslut, och laddningen rinner bara ut i sanden. Idén borde ha kunnat leda till en bättre historia. Filmens tekniska genomförande är i alla fall utmärkt.

Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.