Vi är fortfarande här av Gunilla Bresky är en dokumentärfilm om Máze-gruppen, sju samiska konstnärer (bland andra Britta Marakatt-Labba och Synnøve Persen) som under 1970-talet flyttade in i ett hus i den lilla byn Máze i norska Finnmark för att skapa konst tillsammans, och för att ge röst åt sitt folk. När den planerade utbyggnaden av Altaälven skulle komma att sätta byn under vatten deltog de i de stora protesterna.
Den lilla förklaringstexten jag precis skrivit kan vara nödvändig när man ser filmen, för det är inte konstnärsgruppens historia som beskrivs, utan det är konstnärerna i gruppen som berättar om sina minnen. Om man inte är insatt i historien kan det därför vara lite svårt att veta vad de syftar på emellanåt. Det är ändå intressanta berättelser de har, om mödan att skapa en plats för att uttrycka samisk identitet. Jag kan tänka mig vilken kulturkrock det måste ha blivit när ett gäng konstnärer flyttar in i en mycket liten by och lever konstnärsliv, men det temat berörs bara till en liten del. Istället rör sig deras minnen dels till deras egen bakgrundshistoria, och dels till de stora händelserna och arbetet för att samernas kultur skulle accepteras i det “officiella livet”.
Trots mina brasklappar tycker jag att filmen är bra och intressant. Det är inte någon egentlig biofilm, då den till stora delar är pratande huvuden, uppblandade arkivbilder, så den torde även fungera bra i TV.
Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.