Mat, mat och åter mat. Filmen Utsökt av Éric Besnard inleds i hösten 1788 i köket hos hertigen av Chamfort, där kocken Pierre förbereder maten till en av hertigens bjudningar. Han har fått noggranna instruktioner om vad som ska lagas till, men han dristar sig ändå till att göra ett kulinariskt experiment som läggs till den digra mängden mat: en liten smäcker paj med lövtunna skivor av tryffel och potatis. Att drista sig till att servera något som kommer ur jorden på en finare tillställning är en skymf, och han uppmanas att be gästerna om ursäkt för sitt tilltag. När han vägrar detta, han vet ju att pajerna var alldeles utsökta, så tvingas han lämna sin anställning i det fina köket. Han hamnar istället på ett enkelt posthåll, där resenärer utfodras med enkel basföda och hästar får lite hö på vägen till eller från Paris. Här finns uppenbarligen en möjlighet att skapa något som inte funnits tidigare i historien (eller i alla fall i Frankrike): en restaurang där vanligt folk kan köpa sig en god middag. Det gäller bara att se till att Pierre sätter lite fart på sina ambitioner. Och i den stora världen börjar det dra ihop sig till revolution.
Filmen är väldigt fin att se på. Fotot är väl genomtänkt för att efterlikna klassiska tablåer. Det är också lite trevligt att som tittare veta mer om hur det kommer att gå än vad personerna i filmen gör; det är ju revolution på gång, och man ska ju äta det söta efter osten. Berättelsen rör sig ganska långsamt framåt, men det är hela tiden ganska trevligt. Utsökt är en ganska typisk film att må bra av, utan att man ska behöva tänka till.
Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.