Vissa filmscener är så ikoniska att de kan användas mer än en gång i samma film. När Hugh Hudson gjorde Triumfens ögonblick visste han vad han gjorde med scenen där ett tjog löpare springer längs en strand en gråmulen dag till tonernas av Vangelis musik, och blev så nöjd att två olika variationer är med i filmen. Men scenen ser så bra ut att det är lätt att glömma bort resten av filmen.
Efter en sommar med olympiska spel i Paris har Kiruna Filmstudio dragit igång med en historia som har sin kulmen vid de förra olympiska spelen i Paris 1924. Den handlar om två brittiska löpare och deras väg till och under de olympiska spelen. Den ene, Harold Abrahams, är knuten till universitetet i Cambridge där han studerar och tränar, men också får möta en del antisemitism i och med att han är jude. Han drivs av en stark vilja att visa sig bäst. Den andre, Eric Liddell, är en skotsk missionärsson med mycket stark gudstro. Han ser sin löpning som en gåva från Gud, och löper därför som en hyllning. Det uppstår bekymmer när han inser att de olympiska kvalheaten ska avgöras på en söndag, och han vägrar springa trots påtryckningar från sporthöjdarna inklusive prinsen av Wales. Allt löser sig dock till slut; de får båda möta Triumfens ögonblick.
Filmen bygger på verkliga levnadshistorier, men det är verkligen ingen dokumentär. Mycket har ändrats av olika skäl, inte minst vilka personer som är inblandade. Triumfens ögonblick fokuserar istället på att skildra hur man kan nå framgång genom självuppoffring och moralisk ståndaktighet, med den historiska bakgrunden från Abrahams and Liddell. Hur som helst är det en alldeles utmärkt film, även om den känns som den har åldrats mer sedan den släpptes 1981 än många andra ungefär samtida filmer har gjort.
Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.