Franz Jägerstätter och hans fru Franziska lever ett bra liv tillsammans på en bördig alpsluttning i Österrike. De arbetar glatt på gården och leker med sina tre flickor i en mycket vacker trakt. Tyvärr börjar det närma sig 1940-tal, Tyskland annekterar Österrike och alla dugliga män kallas in till tjänstgöring i den tyska armén. Det ställer till det för Franz, som inte är övertygad om att det pågående kriget är rätt skäl att ta till vapen; att den tyska sidan är den moraliskt rätta. Hans inställning leder till utfrysning i hembyn, men han måste ju rycka in så han lämnar sin familj och beger sig av mot inskrivningen. Det första som de nya soldaterna måste göra är att svära trohetsed till Adolf Hitler och det Tredje Riket, men det bär så emot hans övertygelse att han håller tyst. Han förs till fängelse, går upp i krigsrätt och döms till döden för sin övertygelse, allt medan han håller sporadisk brevkontakt med sin familj, som sliter vidare i hembyn.
Terence Malicks film A Hidden Life bygger på en sann historia, och en hel del av texten är fragment från brev mellan makarna Jägerstätter. Filmen är sprängfylld av vackra bilder på alplandskap, och på arbetet ute på fälten, uppblandat med smakfull musik, utmärkt skådespelande och exakt regi. Filmhantverket är alltså fantastiskt, som ett skolexempel på hur man gör film, och ämnet känns viktigt. Hur någon som med stor övertygelse kämpar i det dolda, trots att alla runt omkring säger att det är poänglöst, ändå på något sätt kan ändra världens gång. Ändå finns det en del saker som skaver i filmen. Det är exempelvis en irriterande blandning av engelska och tyska, där bara det förstnämnda språket används när något relevant ska sägas. Alltså skriks och muttras det på tyska, medan funderingar sker på engelska. Det är tyvärr den typen av småsaker som gör att filmen känns lite ytligare än vad den skulle kunna göra.
Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.