Jack fyller fem år. Han bor i ett rum med sin mamma, ett rum som också är hans hela värld. Allt i rummet har en viktig betydelse och roll för Jack så han hälsar stolarna, bordet, lampan, garderoben och takfönstret varje morgon. Mamma är alltid där hos honom. Varje kväll kommer Old Nick in och besöker mamma i sängen för att sedan gå ut och åter låsa dörren efter sig. Jack känner inte till något annat sätt att leva, men nu när han är fem år börjar mamma försöka förklara att hon stängdes in av Old Nick för sju år sedan och att det finns en stor värld där utanför, vilket Jack har svårt att ta till sig. Mamma inser att hon inte har lång tid på sig för att genomföra en flykt från rummet om de båda ska ha någon möjlighet att överleva, och planen hon tänker ut är riktigt hjärtskärande. Men att komma ut är bara ett första steg på vägen att komma tillbaka.
Filmen Room, av Lenny Abrahamson, berättar historien helt och hållet från den femåriga Jacks synvinkel. Man får se hur hans världsbild är uppbyggd, hur den raseras och hur han försöker få något sammanhang i världen som den faktiskt är. Det är inte någon film som fokuserar på ondskan, eftersom den inte ens kan förstås, utan den går rakt på ångesten istället och hur man med fantasier och kärlek till hjälp kan hålla sig flytande. Det är en rak och stark berättelse och de båda huvudskådespelarna gör fantastiska tolkningar av sina roller. Filmen är mycket bra och den lyckas trots att det stundtals kompakta mörkret alltid finns där lyfta fram någon slags känsla av hopp och mänsklighet.
Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.