Det är kulturrevolution i Kina. Lu Yanshi har blivit stämplad som klassfiende och har suttit fängslad i ett decennium när han rymmmer ifrån fånglägret. Hans fru Feng Wanuy och dottern Dandan får stränga order från bostadskvarterets ordningspoliser att varje kontakt med rymlingen kommer att få rejäla påföljder. Dandan är för ung för att komma ihåg sin far, och är istället fostrad under den nya ideologin, så det blir ett laddat möte när fadern mot allt förnuft lyckats smyga sig hem. Lu Yanshu lämnar ett meddelande till sin fru att möta honom vid stationen, men dottern förråder honom och han fångas in framför ögonen på Feng Wanuy som traumatiseras svårt.
Upptakten på Zhang Yimous film Hemkomsten är dramatisk, med familjemedlemmar som ställs emot varandra och en stor outtalad rädsla för vad regimens nycker har för effekt på livet även i den lilla skalan. Huvuddelen av filmen utspelar sig några år senare när kulturrevolutionen är över och de politiska fångarna få komma hem igen. Det visar sig vara betydligt svårare för Lu Yanshu att komma hem än vad det borde vara. Spåren av svek och misstro och annat ont sitter kvar i en sargad själ.
Filmen är mycket sorglig, men också mycket vacker. Ett stillsamt tempo och mycket återhållsamhet råder över större delen av filmen, men jag kände att den emellanåt drog åt det överdrivet sentimentala hållet. Synnerligen bra skådespelare i huvudrollerna och ett utmärkt filmhantverk även i övrigt dämpade än de känslorna. Och slutscenen är rent av lysande.
Filmen sågs via Kiruna filmstudio.