Under femtonhundratalet levde en mycket principfast hästhandlare någonstans i Centralmassivet i Frankrike. Hans namn var Michael Kohlhaas. När en ung baron på ett provocerande sätt snor två värdefulla hästar så vill Kohlass naturligtvis få upprättelse, men hans diplomatiska och juridiska ansatser går om intet eftersom baronen förstås har mäktiga kontakter. När han börjar mötas med våld tar han själv till vapen och startar ett mindre krig med allt vad det för med sig i form av meningslöst våld och meningslösare död.
Filmen Laglös av Arnaud des Pallières bygger på boken Michael Kohlhaas av den tyske författaren Heinrich von Kleist, och det är i själva historien som filmens starka sidor ligger. Det är faktiskt inte så ofta man får både hämndlystnad och samvetskval i samma film, men det serveras här. Förhållandet mellan kyrkan och överheten och Kohlhaas är intressant framställd med stora portioner respekt åt de allra flesta håll. Berättandet känns dock lite ryckigt eftersom en del viktiga händelser sker utanför bild utan att i varje fall jag märkte av någon indikation på att någon tid hade gått i handlingen. Det kändes alltså ibland som om jag hade nickat till. Den känslan förstärktes också av att det var ett rätt stort myller av människor med hyfsat viktiga roller genom filmen.
Bild och ljudmässigt upplevde jag filmen som rätt så ful. Förmodligen är det medvetet för att ge en modernare känsla åt det hela men jag irriterades av alla gånger huvudena på skådespelarna klipptes av, ljuset var så grumligt att det var svårt att se vad som hände och ljuden från insekter och andetag var så överdrivna att de var det enda jag tänkte på. Det kändes också rätt konstigt att språket under ett samtal i en scen bytte från franska till tyska och sedan tillbaka till franska igen.
Laglös är en konsekvent film och jag gillar det, men inte var det bättre förr.
Filmen sågs via Kiruna filmstudio.