Under sommaren 2013 föddes idén till ett integrationsprojekt för somaliska invandrare i Borlänge: De ska lära sig att spela bandy och därefter delta i bandy-VM i Irkutsk som ett somaliskt landslag. Filipåfredrik får nys om projektet och beslutar sig för att se till att det dokumenteras i filmformat. Filmen Trevligt folk är resultatet.
I filmen får vi följa de glada Borlängesomalierna som tidigare aldrig spelat bandy, eller ens stått på ett par skridskor, när de tar de första stapplande stegen mot VM. Man får följa projektets initiativtagare, en kuf med namnet Patrik Andersson, i vardagslivet och i kontakt med media och sponsorer. Pelle Fosshaug är deras tränare, och därmed också Somalias första förbundskapten i bandy.
Man skulle kunna tro att filmens ämne inbjuder till lyteskomik, men regissörerna Karin af Klintberg och Anders Helgeson lyckas hålla en varm och hjärtlig ton filmen igen trots att det i alla fall till en början är många bilder på vingliga ben och omkulltrillningar. Filipåfredrik är dessutom duktiga på att få folk att öppna upp sig, vilket gör att det känns som om många av de som kommer till tals talar från hjärtat på ett sätt som annars inte är alltför vanligt. Det gjorde att jag gillade filmen.
Tyvärr upptäckte jag när jag kollade upp detaljerna kring matcherna i bandy-VM (ja, laget kommer dit) att de inte visas i kronologisk ordning, utan i en ordning som är tänkt att förhöja det dramatiska intrycket. Sådant tycker jag är fusk, och hör inte hemma i en film som kallar sig dokumentär. Det gör att jag så här i efterhand känner mig lurad, och dessutom osäker på vilka fler situationer i Trevligt folk som inte är riktigt “på riktigt”. Det hade helt enkelt varit bättre för mig om jag inte varit så nyfiken på slutställningen i bandy-VM 2014.
Filmen sågs via Kiruna filmstudio.