The Interview, regisserad av Evan Goldberg and Seth Rogen, är en film som det blev ett väldigt ståhej kring i fjol. Den ledde till officiella protester från Nordkoreas ledning, och anses ha varit den huvudsakliga orsaken till en större hack-attack hos Sony Pictures Entertainment, redan innan filmen haft premiär. Det är alltså en film som det känns bra att ha sett, men kändes det bra att se den? Skramlar tomma tunnor mest?
Intrigen är rätt enkel. Dave Skylark är en tämligen korkad amerikansk pratshowvärd som känner att han inte tas på allvar av de mer seriösa journalisterna. Han lotsas någorlunda stadigt framåt av programmets producent, Aaron Rapoport. För att visa vad de går för lyckas de märkligt nog ordna ett intervjutillfälle med Kim Jong-un. Det gör att CIA kontaktar dem för få dem att lönnmörda Kim Jong-un när de har möjligheten. Skylark och Rapoport beger därför till Nordkorea med gift i packningen och ett äventyr framför sig.
Under filmen irriterade jag mig på det kassa skådespeleriet som de båda huvudrollsinnehavarna visade prov på, och gag skrattade inte åt de flesta av de uppenbara skämten eftersom jag helt enkelt inte tyckte de var roliga. Men filmen är lättsmält och travar på i gott tempo hela vägen, och det finns en del ganska intressanta poänger i handlingen även om filmen i sig är mycket ytlig. En höjdpunkt för mig var att filmen innehåller en scen där Scorpions gamla vedervärdiga “Wind of change” faktiskt fungerar perfekt i soundtracket. Det trodde jag inte kunde ske.
Filmen sågs via Kiruna filmstudio.