Kombinationen av sorg och bitterhet kan få människor att göra de mest oväntade saker. När libanesen Samir Mustaf, som arbetat som datorvirusexpert vid MIT, finner sin dotter, fru och svärmor dödade av en israelisk klusterbomb fångas han upp av Hizbollah. Han hjälper dem genom att skapa världshistoriens mest sofistikerade datorvirus, som släpps lös för att fullkomligt slå ut Israels ekonomi, och även ekonomin i stora delar av resten av världen som en extra bonus. Viruset får namnet Mona som minne efter Samirs dotter.
Kombinationen av kärlek och oro kan få människor att göra de mest oväntade saker. När KTH-professorn Eric Söderqvists ansträngningar att skapa ett system där man kan styra en dator via ett gränssnitt kopplat direkt med hjärnan efter flera år äntligen bär frukt, låter han sin fru Hanna provköra systemet, som bär namnet Mind Surf. Efter ett olycksaligt besök på en Monabesmittad webbplats blir Hanna mycket svårt sjuk, och Eric blir övertygad om att hon på något vis har smittats av datorviruset. Det enda sättet att rädda Hannas liv är då att på egen hand försöka leta upp virusets skapare och därmed på något sätt få tag i ett fungerande antivirus.
Grundintrigen i boken Mona av Dan T Sehlberg (debutbok) är så pass långsökt att till och med de flesta av personerna i boken reagerar på det. Det hindrar inte boken från att stundtals vara riktigt spännande. Sehlberg har en behaglig ledighet i språket som livar upp texten en hel del och ger den en personlig särprägel, som exempelvis den här fantastiska lilla passagen:
Den tryckande luften var varm och full av utland.
Å andra sidan användes en del tekniska och medicinska termer lite slarvigt här och var, (exempelvis berikat gentemot anrikat uran) vilket störde mig en hel del mer än vad det förmodligen egentligen borde göra. Dessutom påstår Eric under en föreläsning i bokens början att det finns tjugo miljoner döva bara i USA vilket är en rent ut sagt orimlig siffra.
Som vanligt i spänningsromaner slås jag hårt av funderingar kring varför en del personer i Mona gör de val som de gör när den naturliga reaktionen skulle vara att göra något helt annat. Men om de gjorde det rimliga skulle förstås boken bli löjligt kort och de elaka skulle ha vunnit en enkel seger. Så kan man ju inte ha det. Det är därför jag inte skriver spänningsromaner.