Month: December 2014

Under långa flygresor eller i hotellrum när man bekämpar jet-lag så passar det alldeles utmärkt att pyssla med ett lagomt komplicerat spel på surfplattan. BADLAND är ett sådant.

I BADLAND manövrerar man en rundlagd fågelliknande varelse genom ett landskap av faror. Styrningen är enkel och effektiv; trycker man på skärmen rör sig fågeln uppåt framåt, och trycker man inte så dalar den nedåt. Målet är att klara sig till varje banas slut utan att falla offer för roterande sågar, törnbuskar, laserstrålar och fallande stenblock, och att inte vara för långsam, eftersom världen hela tider rullar framåt. Längs vägen kan man plocka upp ett stort antal olika bonusar som bland annat ändrar storlek på fågeln, sätter snurr på den, gör den kladdig, ändrar tidens hastighet eller klonar fågeln. Alla dessa bonusar kan behövas för att komma förbi de olika hindren.

Spelet är mycket trevligt att titta på och att lyssna till. Bakgrunderna är snygga och väldesignade, och de ger ett visst djup åt det i grunden två-dimensionella spelet. Det är ett fint flyt i det mesta. Vissa problem man ställs inför är riktigt trassliga att klara av, speciellt med tanke på att man i princip inte har några som helst anvisningar till hur man ska lösa dem. Man får helt enkelt prova sig fram. Kontrollen är enkel, men den fungerar bra och det känns som att man har rätt god kontroll på navigeringen.

Grundspelet har 80 olika banor, och dessutom finns det 20 extrabanor att ta till om suget uppstår. Till varje bana finns det dessutom tre olika extrauppdrag, som exempelvis att klara en bana på ett försök eller att plocka upp alla olika bonusar längs vägen. Banorn innehåller tillräckligt mycket variation för att man ska spela vidare och försöka klara de olika uppdragen även när man har klarat sig igenom alla de olika banorna.

Det finns även ett samarbetsläge, där man hjälper varandra, och ett tävlingsläge, där man stjälper varandra, men dem har jag som ensamresenär inte haft tillfälle att prova.

Gomez lever ett lugnt och behagligt liv i en trevlig två-dimensionell by högt uppe i skyn. En morgon när kliver ut ur sitt lilla krypin så finner han i brevlådan att han har ett brev som väntar på honom. Det är ingen annan än Geezer, som håller till högst uppe i den lilla byn, som har skickat brevet. Han vill att Gomez ska komma upp till honom och hälsa på eftersom det är en mycket speciell dag idag. Äventyret väntar! Uppe på byns högsta punkt får Gomez en uppenbarelse där han varseblir en gigantisk kub i skyn, vilket måste vara en synnerligen förbryllande tre-dimensionell upplevelse för en enkel två-dimensionell själ. I samma veva begåvas han med en fez att förgylla huvudet med, och med vars hjälp han kan få nya perpektiv på världen: den kan ju studeras från inte mindre än fyra olika synvinklar. Tyvärr går något oerhört snett så att jättekuben havererar, men nu kan Gomez bege sig ut i världen för att med hjälp av sin magiska fez klara skivan.

FEZ är ett riktigt klurigt spel, betydligt klurigare än vad man kanske tror till att börja med. Det som verkar vara ett enkelt färgglatt plattformsspel med en bildvridningsgimmick visar sig innehålla en stor mängd småmysterier, koder, ledtrådar och märkliga abstrakta men betydelsefulla symboler. Papper och penna, och mycket klurande, behövs för att klara av de flesta problem man ställs inför.

Trots att jag anser mig själv vara duktig på problemlösning så fanns det ett par mysterier i FEZ som var lite för långsökta för att jag skulle klara av dem. Ett av dem verkar det som om ingen har löst på något annat sätt än genom att pröva sig fram med stort tålamod, i alla fall enligt de internetsökningar jag gjort. Det anser jag vara en god nivå på svårigheterna, även om det känns som att slå huvudet tålmodigt i väggen emellanåt. Trots att jag anser mig själv vara en usel plattformsspelare klarade jag av alla sådana moment i spelet utan alltför mycket bekymmer, förutom ett rum med stigande lava där det kändes som om styrningen med tangentbordet inte riktigt flöt på som det skulle. Spelet skulle förmodligen kännas smidigare att spela med en ordentlig spelkontroll.

Jag skulle också vilja leva som Gomez i en färgrann, och måhända något kantig, värld bärandes en magisk fez på huvudet och alltid redo att lösa nya problem. Tyvärr fungerar inte verkligheten på det sättet. Man får i alla fall vara glad att det finns spel som fungerar så.