Jag är fascinerad av brutalistisk arkitektur där idén är att låta de funktionella detaljerna vara själva dekoren och där man gärna använder rå betong och stål för att utföra de ofta monumentala byggena. Uppenbarligen kan brutalismens idéer överföras till filmformatet, vilket Brady Corbet med all tydlighet visar i sin tre och en halv timme långa mastodontfilm Brutalisten.
Filmen inleds genom förvirring och kaos med knuffar trängsel som till slut leder till att frihetsgudinnan glider in i bilden. Det är ungerske judiske arkitekten László Tóth som flyr till USA efter att ha överlevt förintelsen. Han var förvisso framgångsrik i sitt hemland före kriget, men i USA är han utfattig och får hjälp av sin kusin i Philadelphia som ger honom arbete och bostad i sitt möbelsnickeri. Hans vägar korsas av en mycket förmögen mecenat som erbjuder honom ett arkitektoniskt storuppdrag. Det leder till en komplicerad affärsrelation med mycket olika grader av inflytande. Tóth är dessutom heroinist efter båtresan, och har en fru som han försöker klara av att få över Atlanten.
Filmen har ett mycket stort antal teman som möts och krockar med varandra. En genomgående känsla är den stora ruttenhet som verkar uppstå när ekonomiska och politiska tillgångar är gravt ojämnt fördelade, och hur den så kallade amerikanska drömmen verkar kräva omänskligt agerande för att gå i uppfyllelse. Jag tycker filmen är gravt överladdad med pretentioner och alldeles för lång för sitt innehåll, som ett kontor med 12 meters takhöjd. Märkligt nog blev jag inte uttråkad av filmen, bortsett från den onödiga epilogen, så rent filmhantverksmässigt håller den god klass. Jag tror dock att jag inte kommer att komma ihåg särskilt mycket av Brutalisten om någon vecka eller så för det är inte mycket till egentlig handling i filmen, eller egentlig nerv. Det intressanta är vad som inte berättas i filmen – själva bakgrunden till att Tóth ofrivilligt skilts från sin fru – vilket måste vara ett medvetet val för att visa driften framåt istället för att älta det som hänt.
Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.