En sliten lärare, Tom Michell, anländer till en överklassig privatskola i Buenos Aires 1976 för att undervisa i engelska. Det är en orolig tid då militärjuntan tar över styret i Argentina, men skolan tycker att det är bäst att hålla sig utanför i och med att det ändå inte finns något som de kan göra åt det. Istället drar han iväg på en kortare resa till Punta del Este, Uruguay, tills det hela lugnar ner sig. En utekväll med en kortare möjlighet till romans leder i slutändan till att han får en pingvin på halsen, som det visar sig vara svårt att göra sig av med. Han får lov att ta med sig den tillbaka till skolan trots dess stränga regler om att inga husdjur får finnas på rummet. Pingvinen visar sig vara ett utmärkt medel för folk att öppna sig, och den kommer även att användas i undervisningen.
I grunden känns det rätt märkligt att låta The Penguin Lessons, som i stort sett är en komedi, utspela sig med en bakgrund som är så mörk som Argentina i mitten av 70-talet. Vanligt folk “försvinner” från gatorna och misshandlas, eller kommer aldrig mer tillbaka. Men det får man lov att ta med sig då den ju baseras på memoarer från just en lärare på plats där. Regissören Peter Cattaneo lyckas ändå hålla ihop de olika aspekterna, även om den politiska tyngden hamnar i skymundan. Resultatet är en charmig och ganska varm film, trots att huvudpersonen i alla fall till att börja med är en ganska bitter, cynisk och känslokall bekantskap. En pingvin kan tydligen utföra små underverk bara genom att vara.
Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.