En vecka efter att a sett en Elvis-film skulle det kanske passa bra att se en biografi om hans fru Priscilla. Sophia Coppolas film heter passande nog Priscilla, och den skildrar hennes tristess på ett ganska tråkigt sätt.
Den mycket unga Priscilla Beaulieu (14 år) lever ett rätt tråkigt liv på en Amerikans militärbas i Västtyskland där hennes pappa var stationerad. Elvis Presley (24 år) gör militärtjänst i samma område och de träffas på en tillställning 1959, varvid Elvis fäster sig vid henne vilket Priscillas föräldrar motsätter sig. Priscilla och Elvis brevväxlar, och på så vis hålls hennes ganska typiska tonårsförälskelse vid liv. 1962 övertalas föräldrarna att låta dem ses igen, vilket sker med en lyxig resa till USA. Det tar inte lång tid innan hon stannar för gott, men Elvis är kontrollerande och lynnig, och det blir ett riktigt instängt liv i den stora lyxvillan. De gifter sig, men inte så mycket händer. Det är trist, och efter ett par år väljer hon att gå sin egen värld medan Elvis karriär rasar vidare.
På ytan är filmen bra, med en fantastisk skådespelarprestation hos huvudrollen. Kläderna och miljöerna är nära nog perfekta, men det är en erbarmligt tråkig film. Den bränner aldrig riktigt till och blir intressant, utan i stället känns det mest som ett antal händelser på rad utan egentligt deltagande från Priscillas sida. Jag misstänker att filmen Priscilla lider av att Priscilla Presley är medproducent och har lite för mycket respekt med sig.
Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.