King Creole är en av Elvis Presleys stora hitlåtar och någonstans i bakhuvudet visste jag att den kom från en film, men inte något mer om den filmen. Därför var det trevligt att få möjligheten att se King Creole, som dessutom sägs vara den enda film med Elvis som han själv tyckte var något att hänga i julgranen. Michael Curtiz stod för regin, och han känns lite anonym idag trots att han var verksam i bortåt 50 år och låg bakom drygt 170 filmer inklusive Casablanca.
Filmen handlar om en high-schoolstudent, Danny Fisher, som måste arbeta med att städa en bar både före och efter skoldagarna för att få ihop pengar till sig själv, samt pappa och syster. De bor i en lägenhet i New Orleans franska kvarter. En morgon räddar Danny en kvinna från en otrevlig uppvaktare, vilket i slutänden leder till att han sparkas ut från skolan och omedelbart hamnar i dåligt, kriminellt sällskap. Samtidigt upptäcks att han har sångartalang och får ett jobb som sångare på nattklubben King Creole. Det finns förstås olika grader av skumrask i nattklubbslivet, och stackars Danny dras in i en härva med mycket pengar inblandade. Men han kan ju i alla fall sjunga.
Filmen är en klassiker mest för hitlåtens skull. I övrigt drar King Creole åt alla möjliga håll. Den är kompetent gjord, men handlingen känns rätt spretig med ganska många klyschor inblandade. Trots det så blir det spännande fram emot slutet, för det är inte helt lätt att se hur det ska kunna finnas någon väg ut ur trasslet för den stackars välsjungande, men ack så trulige, Danny.
Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.