Döden börjar känna sig ensam och vill därför ha lite sällskap. Men döden fungerar inte riktigt som andra. Dödens metod att förbättra sällskapslivet är att översvämma ett slättområde bebott av får, vargar och grisar, och sedan förse de överlevande med ett litet antal flottar som bara kan bära ett exakt antal passagerare som är av exakt art.
Nästan alla spel behöver en bakgrundshistoria, men jag är inte säker på om Divide by Sheep egentligen krävde det. Historien är i alla fall en bra ursäkt för att göra klurigheterna lite roligare. I grund och botten är spelet ju ett rent matematiskt pussel av ganska klassisk typ. De olika djuren kan röra sig från en kulle till en intilliggande, och kommer fler djur till kullen än vad som får plats dör de överflödiga individerna, och vargar äter både får och grisar, medan grisarna tränger ut fåren, och laserstrålar delar fåren i två halvor, och mätta vargar kan inte längre hoppa, och dynamiten exploderar när den sista lämnar den, och taggtrådar kan man inte passera, och vargfällorna slukar vargar men inga andra djur, och så vidare.
Svårighetsnivån, och komplexiteten, på de olika pusslen ökar i lagom takt så man kan sitta rätt länge med Divide by Sheep utan att tröttna. Det hjälper också att spelet rent visuellt blandar extrem gullighet med rätt morbida blodigheter (man klyver ju får på mitten ibland), och att musiken driver på.
Så spelet är trevligt, klurigt, och allmänt gulligt. Ett utmärkt sätt att slå ihjäl, eller kanske slakta, någon kvart emellanåt.
