Under den stora svälten på Irland 1847 kommer en desertör hem efter att ha tjänat som brittisk soldat ute i samväldet. Han finner ett hemland i svår hungersnöd, under hårdför engelsk ockupation och dessutom har hans mor dött och hans bror blivit hängd. Han ger sig ut för att leta rätt på de ansvariga för eländet, och hämnas de döda. Engelsmännen letar upp en annan härdad krigsveteran för att stoppa den ursinniga hämndturnén.
Filmen Black ’47 av Lance Daly är hård, blodig, våldsam, lerig, och inte så bra som jag hade hoppats. Eftersom historierna kring den stora svälten inte är särskilt omtalade här, i alla fall inte så att jag har hört det, så hade jag gärna haft en lite mer analyserande film. Istället är det en film som inleds närmast som ett parodiskt pekoral och som fortsätter som en klassisk hämnd-western. Det blir rätt platt, men ändå lite uppfriskande när det repetitiva skjutandet blir så långsamt i och med att vapnen är mynningsladdade med löst krut. Trots det hade jag förmodligen uppskattat en ren eländesskildring mera utan att ha en närmast övermänskligt stridskompetent hämndmaskin i farten.
Filmen sågs på Arctic Light Filmfestival, Kiruna.