En ensam grånad lärare vandrar genom ett regnigt Bern på väg till sitt arbete. På en av broarna över Aare står en ung kvinna i röd kappa redo att kasta sig ner över räcket, men läraren hindrar henne och bjuder henne till sitt klassrum. Hon smiter iväg under lektionen men lämnar kvar sin kappa. I en av dess fickor finns en portugisisk bok skriven av en okänd författare, och i boken ligger tågbiljetter till Lissabon. Läraren utnyttjar biljetterna och fascineras av bokens text, så han söker upp författaren och börjar därmed också rota i händelser från den portugisiska militärdiktaturens sista tid strax innan nejlikerevolutionen.
Jag måste börja med att säga att Night Train to Lisbon är en mycket kompetent film. Bille August kan sitt hantverk som regissör, och många av skådespelarna tillhör det bästa Europa kan skaka fram. Även foto och musik är alldeles utmärkt välgjort, och historien som berättas är både spännande och intressant. Men även om hantverket i detaljerna är alldeles utmärkt känns filmen som helhet ganska småtråkig. Den känns också betydligt äldre än vad dess premiärdatum säger, med tågresor och framför allt att alla pratar engelska, med olika brytning beroende på vilket språk för tillfället ska föreställa. Det sistnämnda är väl egentligen det enda jag explicit hittar som jag irriteras av i filmen, men jag har ändå svårt att gilla den. Den känns mest sval och aldrig riktigt engagerande.
Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.