Man kan ibland låta lura sig av en filmtitel. Exempelvis låter Captain Fantastic – en annorlunda pappa av Matt Ross kanske som något för barn, eller kanske till och med som något med superhjältar. Har man sådana förväntningar kan man alltså bli förvånad när filmen snarast är något slags angrepp på samtiden.
Djupt inne i den frodiga skogen i Washington håller familjen Cash till. De har sökt sig undan från civilisationen och föräldrarna uppfostrar sina sex barn barn så att de ska kunna leva oberoende. Det betyder i klartext att de får lära sig jaga vilda djur, klättra i berg, självförsvar, klassisk litteratur, sjukvård, vetenskap, och samhällskritik. Mamman ligger dock på sjukhus i början av filmen, för att sedan avlida. Hennes konservativa föräldrar i New Mexico ska ge henne en katolsk begravning, trots att hon själv ville kremeras, och förbjuder pappan att komma på begravningen. Barnen tjatar sig dock till att få komma på begravningen, och därför påbörjas den långa resan söderut i familjen ombyggda gamla buss. En resa fylld av komplicerade kulturkrockar.
Det finns något ärligt med sättet som barnen uppfostras på. Pappan är alltid ärlig även när de svåra frågorna kommer upp, och hans attityd till kunskap känns också uppfriskande i en allt mer förslappad värld. Å andra sidan gillar jag förstås inte hans hårda fysiska krav på barnen, men det är skönt att den traditionella synen på skola och uppfostran, och i princip hela världsbilden, ifrågasätts och utmanas. Märkligt nog trubbas den sidan av filmen av mot slutet och leder lite tråkigt till någon slags konformism. Eller så kan man se det som att familjen Cash går från jägarstenåldern till bondestenåldern, men då har jag förstås övertolkat alltihop.
Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.