Showtime!

Det verkar vara så lätt att driva en filmstudio i Hollywood. Man får en filmidé, låter en författare kladda ihop ett fungerande manus, väljer ut regissör, producent, och några skådisar, ser till att det finns bra utrustning och lite slantar till produktionen, och så vräker man ut en massa pengar på marknadsföring för att därefter kamma hem storkovan. I spelet Showtime! gör man just det: driver glatt en filmstudio i kommersialismens anda.

Showtime! är småtrevligt som spel, men jag upplevde det inte som särskilt utmanande att få sin studio att gå med vinst. Ganska snabbt hade jag dessutom sett till att de tio mest ekonomiskt framgångsrika filmerna i filmhistorien kom från min fina studio. I stället var det roligt att komma på dumma filmtitlar och att hitta aviga utmarker i världen av filmgenrer att markera som sitt eget revir. Exempelvis blev den erotiska familjefilmen “Father’s Little Dividend” den första filmen som fick ett hundraprocentigt bemötande av publiken och den bibliska science fiction-rullen “The 12th Day” den mest vinstgivande filmen genom tiderna med över en miljard dollar i nettointäkter redan 1955, men personligen är jag nog mest stolt över katastrof-komedin “The Penultimate Way” (there’s more than one way to skin a cat)…

Spelet är mestadels textbaserat så det var synd att det krävdes en del pyssel med typsnittsinstallation för att få texten att överhuvudtaget synas. Användargränssnittet är också irriterande inkonsekvent med tillbaka-knappar placerade ömsom längst ner till vänster och ömsom längst upp till höger, och med plus-knappar till vänster om minus-knappar när man ska förhandla om löner till skådisarna. Spelet i sig är inte heller särskilt varierande, och ganska snabbt börjar det kännas rätt repetitivt. Men det är som sagt småtrevligt, och det ger möjlighet att “vara kreativ” (fåna sig), så det duger gott som korttidsunderhållning.