Alla verkar tycka om humlor, och varför skulle man inte tycka om de stora, lite klumpiga, insekterna som makligt men flitigt surrar omkring och samlar nektar och pollen bland trädgårdens blommor? Dave Goulson verkar tycka om humlor mer än vad de flesta gör. Det är både en yrkesmässig relation (han är biologiprofessor) och en privat passion. I den trevliga boken Galen i humlor går han igenom mycket om hur humlorna fungerar och deras plats i naturen. Han sätter in humlorna i ett större sammanhang och förklarar hur det kommer sig att antalet humlearter minskat under de senaste decennierna. Dessutom fyller Goulson på med några historiska anekdoter, men framför allt med historier från hans eget liv.
Galen i humlor lyckas vara både lättläst och faktafylld. Goulson skriver ledigt med stor värme. Hans entusiasm för humlor smittar av sig, så jag har nu blivit riktigt sugen på att göra i ordning ett litet humlevänligt område på balkongen trots att Kiruna i september verkligen inte är rätt plats och tidpunkt. Det händer att innehållet emellanåt upprepar sig en smula mellan kapitlen vilket jag började irritera mig på efter ett tag, så det känns som om boken är tänkt att läsas ett kapitel i taget under pendling, eller innan man somnar. Boken är av naturliga skäl fokuserad på humlornas situation i Storbritannien, så om man är intresserad av de svenska humlorna får man söka information på något annat ställe. Boken saknar dessutom bilder, så de olika arternas utseende beskrivs med ord.
Boken är en trevlig läsning, men den känns ibland lite surrig. Det blir många ganska ytliga utsvävningar och inte så ofta går det på djupet. Den hoppar raskt från ämne till ämne, liksom humlan flyger från blomma till blomma. Men det är väl så det ska vara?
Dave Goulson är grundare till Bumblebee Conservation Trust, vilket är en stiftelse för att bevara humlan och som gärna tar emot donationer.