Jag har länge trott att jag känt till handlingen i Victor Hugos mycket kända roman Samhällets olycksbarn, men när jag började tänka efter lite noggrannare insåg jag att jag faktiskt inte har haft någon egentlig aning. Jag har aldrig läst något av Victor Hugo, men jag har i alla fall passerat en spårvagnshållplats som bar hans namn varje dag under mitt år i Orléans så jag har förstås förstått att han måste vara betydande. Jules Verne hade också en egen hållplats, men sedan kan jag inte dra mig till minnet fler spårvagnshållplatsförfattare i Orléans.
Det har gjorts en enorm mängd filmer som bygger på romanen, men jag har inte sett någon av dem. Den har också blivit en av de mera älskade musikalerna, Les Misérables med musik av Claude-Michel Schönberg, men den har jag inte heller sett. Dock har jag hört musiken. Regissören Tom Hooper gjorde 2012 en film av musikalen, Les Misérables, och den har jag nu sett. Nu känner alltså även jag till handlingen, så nu kan jag äntligen känna mig närmast allmänbildad!
Det hela tar sin början för nästan exakt 200 år sedan. Jean Valjean blir villkorligt frigiven efter att ha utfört 19 års straffarbete som påföljd efter att ha stulit en bit bröd att ge till sin svältande systerdotter. Kommisarie Javert, en mycket konsekvent man, är av uppfattningen “en gång tjuv, alltid tjuv” så han ser till att Valjean måste anmäla sig hos polismyndigheten var 30e dag. Valjean är i grunden en mycket god man, men han smiter ifrån anmälningen och dörsöker starta sig ett nytt liv. Valjean ägnar sig åt att hjälpa folk i nöd, vilka det finns det gott om i Frankrike under första halvan av 1800-talet, medan Javert nitiskt ser till att lagens texter noggrant efterlevs. Självfallet möts de flera gånger de kommande decennierna, bland annat på barrikaderna, så det blir många tillfällen att reflektera över om människor kan ändra sig med tiden eller om man alltid är den man varit.
Eftersom det är en filmad musikal så är det ofrånkomligen mycket sång i filmen. Det gör berättandet lite ryckigt eftersom många sånger bygger upp stämningar eller förmedlar känslor, medan en del av sångerna för handlingen framåt. Därför sker en del ganska avgörande steg i handlingen mitt under en sång, när i alla fall jag inte riktigt förväntat mig det. Musikalbakgrunden gör också filmen en bit längre än vad dess innehåll riktigt orkar bära. Jag blev förtjust i att Javert var så oerhört konsekvent i allt han företog sig; att han helt enkelt inte var ond utan bara var övertygad om att det allra viktigaste är att lagar efterlevs.
Sammantaget så är det så att fina bilder, bra skådespeleri, tänkvärda poänger och trevlig musik räcker gott för en film. Även i detta fall.
Filmen sågs via Kiruna filmstudio.