Dagen efter nobelfestligheterna passar det bra med en film som årets litteraturpristagare (Patrick Modiano) skrivit manus till. Inte nog med det, filmens titel (Lacombe Lucien) ger vissa associationer till de nära förestående Lucia-festligheterna, och dessutom rajjar en berusad man Lucia-sången tidigt i filmen. Det var med andra ord ett svårslaget tillfälle att se filmen.
Lacombe Lucien, regisserad av Louis Malle, är en rätt obehaglig film som utspelar sig någonstans i sydvästra Frankrike under tyska ockupationen. Den handlar om den unge bondgossen Lucien Lacombe, som egentligen inte bryr sig om någonting men ändå genom en tillfällighet börjar jobba ihop med franska Gestapo. Han börjar gilla makten som hans position ger honom och han utnyttjar den efter hand allt mer för egen vinning. Den makten är också användbar när han blir kär i den judiska flickan France.
Det som gör filmen obehaglig är Luciens totala likgiltighet till allt det som händer människorna kring honom. Trots att han är mycket medveten om att de handlingar han gör både går emot hans egen moraliska kompass och att de har fasansfulla följder för många så fortsätter han på samma väg. Nej, Lucien är inte en någon typ som man skulle vilja råka ut för i verkligheten, men förmodligen var hans historia ganska vanlig under den här perioden i Europa. Det är tur att tiderna är annorlunda nu, men är människorna det?
Filmen sågs via Kiruna filmstudio.